Det går att beskriva med ett ord: IVER.
Om det är någonting jag känner jus tnu så är det iver. Jag är uppspelt och önksar att tiden kunde gå fortare. Jag önskar att morgondagen kunde passera och att det blir onsdag. Jag vill sätta mig på flygplanet och le som en idiot när vi startar, eftersom jag inte vågar skratta i tanken om att någon kanske avskyr att flyga och bli förnärmad av mitt skratt.
Jag ska till London. Jag är så ivrig att jag spricker och jag vill åka NU. Jag lyssnar på musik som jag älskar och tittar över saker jag ska packa. För samtidigt som jag vill packa allt på en gång så väntar jag lite. Drar ut på det för att ha något att göra nu ikväll.
Kan inte dagen gå lite, lite, fortare?